Även om det verkar som ett slags skämt, liknande det om slutet av Jaginternet sedan början av 2000-talet, uttalandet att "Internet har timeout” tillhör en av dem som grundade det för ett halvt sekel sedan.

Lawrence Roberts, grundaren ARPANET, förklarade i en artikel av honom att den nuvarande system bestående av datapaket det motsvarar inte kraven för vissa moderna applikationer (röst och video) används mer och mer av det mycket stora antalet användare som Internet för närvarande har och som det knappt klarar av denna situation.

Internet är trasigt. Jag borde veta: Jag designade den. 1967 skrev jag den första planen för förfadern till dagens Internet, Advanced Research Projects Agency Network eller ARPANET, och ledde sedan laget som designade och byggde det. Huvudidén var att dela den tillgängliga nätverksinfrastrukturen genom att skicka data som små, oberoende paket, som, även om de kan anlända vid olika tidpunkter, ändå i allmänhet skulle ta sig till sina destinationer. De små datorerna som styrde datatrafiken – jag kallade dem Interface Message Processors, eller IMPs – utvecklades till dagens routrar, och under lång tid har de hållit jämna steg med nätets fenomenala tillväxt. Hittills.

Den lösning som föreslås av Roberts är fullständig återanvändning av systemet av nätverk med en ny typ av routrar att transportera informationen i kontinuerligt, utan avbrott, för att eliminera mycket långa förseningar mellan datapaket och fel orsakade av förlust av sådana paket.

Resultatet är att styrning av trafik i termer av flöden snarare än enskilda paket förbättrar utnyttjandet av nätverk. Genom att eliminera alltför stora förseningar och slumpmässiga paketförluster som är typiska för traditionella routrar, fyller flödeshantering kommunikationslänkarna med mer data och skyddar röst- och videoströmmar. Och det gör allt det utan att kräva ändringar av det tidstestade TCP/IP-protokollet.

Du kan hitta mer information om hur Internet kan "räddas" inom en snar framtid här.