Oundvikligen, om du måste resa med maxi-taxi genom Buzau, måste du ha något mer särskild. Antingen faller håret ur näsan på grund av någon som glömt eller inte vet hur man använder tvål och deodorant, eller så hamnar du i ett bilvrak som vid första gropen höjer ett damm inuti så att du inte ser dig själv som en man med en stol längre, eller så springer du in i en dömd manelistförare och avtjänar straffet med honom (åtminstone för honom, tills du hamnar där du ska gå av).
Idag när jag kom från mina föräldrar stötte jag på en mormors bil. Luften andades och en förare lyssnade på Europa FM på mute. Oundvikligen fångade jag en kort dialog mellan damer (förmodligen grannar) som var ungefär 35-40 år gamla.
– Jag sa det till dig han letade efter dig igår kväll o vit bil med två män i?
– Jag vet…det var Daniel. Han ringde mig. Men du vet inte längre…bilen hittade mig ?
– … pai…jag vet inte. jag vet…?
Min tur var att jag efter en station var tvungen att kliva av. Jag kunde inte låta bli att skratta.
