För djärv tanke. Något från caféets tid. Stunder då tankarna fick flyga fritt.

– Hej? Jag är Popescu. Från kommissionen för homologering av kakaomorgnar. Skulle du vara snäll nog att berätta om du har en sådan morgon?
– Förbanna, E.!
– åh! Vad händer?
– Exceptionell. vad vill du
– Kommer du på konserten ikväll?
– Jag kan inte, jag bröt ryggraden. I en för djärv tanke.
– Ceeee???
– Men pojke, du behöver verkligen ett besök hos optikern. För ungefär två minuter sedan bytte rekvisitakillarna ut "dialog"-bannern med den här, som säger stort, för sådana som du - M O N O L O G.

Vad var det jag sa? Åh, ja. Att jag bröt ryggraden.

Caféet.

Fråga till mina icke-existerande läsare. Hur många gånger kan du bryta ryggraden i för djärva tankar? Någon bakifrån protesterar indignerat: Huoo!! Mitt ansikte!!!
Okej, okej. Jag vet inte om den är trasig. Jurymedlemmar har överlagt i flera timmar. Kommer det att vara ett bra eller dåligt tecken? Kanske är det bara reumatism och det är därför det gör ont. Bla, bla, bla...

Och den för djärva tanken sa: "Tänk om han och jag var mer än två främlingar som då och då sätter sig ner bli trött på samma bänk, i samma park?".

Prea Indraznet-tanken kommer från en mycket stor familj. En av hans bröder frågade honom en kväll för länge sedan:

– Finns den mannen, som farfarsfadern talade om, verkligen?
– Som? sa den för djärva tanken nyfiket.
– Att. Som han alltid pratar om. Han är en man som alla män, men inte riktigt.
– "En man som alla män, men inte riktigt"??!!
– Ja. har du tid Det finns mycket att säga...
– Jag har, jag har, svarade den för djärva tanken och drog sin stol närmare sin bror.
– Den här mannen... vet hur man ska vara. Förstår du? Det här är en stor sak, säger jag er. Han vet hur man skriker att han är det. Den här mannen älskar sin tid. Han vet hur man gör det BARA HAN. Och vet du vad klockan gör då? Glass! Ja, ja, se inte på mig så. Glass. Av överraskning, av lust, det är därför isen. Klockorna slutar ticka. Ljudet är tysta av skam. Och människorna runtomkring står där de är, utan att ens veta om det... Hej! Hej! vad gör du vart ska du
När han skyndade till dörren, svarade den för djärva tanken:
– Jag går till henne. Jag vill be honom om tillåtelse att gå härifrån. Och om han inte släpper mig så går jag ändå.
– Vänta! Inte! Lyssna på mig! Du är inte redo att bli... Verklig..

Men han var inte längre... Han var inte längre en för vågad gärning. Han hade sprungit så fort mot den mannen att han hade snubblat över tröskeln och stannat där, mellan två världar, inert.

Hon samlade det från dammet senare. Han svepte in den i en tår, så att den inte skulle bli kall, och lade den på mittenhyllan, där alla för djärva tankar sover tyst.